41
var det ord också. Det här var en sådan natt.
”Nej”, gnällde hon. ”Nej, nej, nej, inte den, nej! Aj! Aj sa jag!
Ta den inte!”
Jag hörde hur hennes tånaglar skrapade mot lakanet, sen fort-
satte hon att gny, mera som ett djur än som en gammal tant. Jag
knöt mina händer när jag kände en växande klump i min hals.
När hon fortsatte att skrika och mumla kunde jag inte hjälpa
det. Min egen mun började också skrika, högre och högre i ett
försök att stänga ute tant Märtas ljud. ”Mamma”, ropade jag.
”Mamma! Hjälp! Kom!”
Det blev äntligen tyst i den andra sängen. Jag snyftade till.
Tant Märta suckade. ”Gråter du, lilla vän? Väckte jag dig
igen?” Hennes röst var tjock och dov.
Jag nickade fast jag visste att hon inte kunde se mig i mörkret.
Hon verkade förstå ändå. ”Nå. Jag har ju sagt att det inte är
något att gråta över. Lite dåliga drömmar, det är allt. Ingenting
farligt.”
Jag sa ingenting, tuggade bara lite på kanten av min tumme.
Tant Märta sträckte på sig, sen satte hon sig långsamt upp och
kved till. ”Jag har ju den här magvärken också. Den lättar väl lite
på morgonsidan, men aj, aj så det svider just nu.”
Jag blundade och försökte somna om. Jag visste vad som skulle
hända nu.
Jag hörde hennes hand treva sig fram till den lilla lampan på
skänken bredvid hennes säng, och ett svagt klickande ljud när
hon tände den. Jag kisade lite. Ett milt, gult sken spred sig ige-
nom rummet och fram till kanten av min säng.
”Sov du”, uppmanade tant Märta mig. ”Jag ska gå på wc bara,
se om jag kan släcka den här elden som brinner i mig.”
Jag svalde. Tant Märtas bara fötter klatschade lätt mot det
polerade linoleumgolvet när hon gick ut i hallen. Ett klick till,
och så var badrumslampan tänd. Jag grimaserade i mörkret när
jag hörde tant Märtas kvävda stön och gnyenden medan kisset