82
Christel frustade till och Jan-Anders suckade.
– Ja den idén har vi ju tagit upp ett antal gånger, sa Lasse, men
Lindberg ställer dessvärre inte upp.
– Inte?
Alex såg förvånad ut.
– Nej, sa Christel, hans pressansvariga har inte ens besvarat
våra senaste kontaktförsök. Vi har hängt på dem hela våren.
– Jaså?
Lena log vänligt mot Alex.
– Så inget fel på din idé Alex men …
– Det är bara det att jag redan har fått ett okej av Lindberg.
Jan-Anders noterade att hans kolleger såg ut som tre fågelholkar.
– Min farbror råkar vara god vän med Samuel Lindbergs pap
-
pa. Han – pappan alltså – har fått en stroke och är ganska borta,
men jag frågade mamman och hon ordnade saken. Samuel Lind
-
berg har ingenting emot en intervju, tydligen.
– Ja men det är ju helt otroligt! utbrast Lena och Jan-Anders
kunde inte låta bli att irritera sig på chefens imponerade uppsyn.
– Har du redan avtalat om en tid också?
– På måndag, klockan 9 på morgonen för Lindberg ger flera
intervjuer under dagens lopp. Men jag är först.
Alex log från öra till öra. Han påminde lite om en groda, tänk
-
te Jan-Anders. Eller kanske en sådan där … vad fasen hette de
där skräcködlorna? De med klorna. Velociraptor?
– Och var ska intervjun göras? undrade Christel.
– Hemma hos Lindberg, i hans nya hus.
Lena nickade nöjt och lutade sig tillbaka i stolen.
– Utmärkt! Då gör du Alex SeaPop-gallupen i dag och så får
du åka raka vägen till Lindbergs på måndag. Kattis och Jacke
följer med.
Jan-Anders och Alex studsade båda till.