14
frågor som Vega svarat på så ärligt hon kunnat. Känner du
dig ensam? Har du några vänner? Det är vanligt att ha fanta-
sivänner när man är liten, det är inget onormalt. Men nu är
du inte så liten längre. Känner du dig onormal? Vega visste
inte riktigt vad onormal betydde, men hon kände sig de-
finitivt inte ensam. Hon hade ju en massa djur som höll
henne sällskap. Doktor Wrynck skrev i sin anteckningsbok
hela tiden och nickade med skrynkliga läppar snörpta som
en hopdragen resår. Sedan ställde hon en massa frågor om
Vegas mamma. Har du något minne av din mamma? Tänker
du ofta på henne? Tror du att hon tänker på dig? Tror du att
din mamma är död? Saknar du en modersfigur? Det där sista
tyckte Vega mest lät som något man skulle kunna bygga av
modellera, vilket hon också gjorde när hon kom hem.
Sanningen var att Vega varken visste var hennes mamma
var, eller hade något minne av henne. Hon hade alltid bara
levt med Pappa, så vitt hon kunde komma ihåg. Ibland frå-
gade hon Pappa hurdan hennes mamma hade varit, varför
hon inte levde med dem och var hon höll hus. Men Pappa
svarade kort och enstavigt, och det lät aldrig riktigt sant.
Dessutom började alltid molnen ovanför Pappas huvud att
mullra och droppa när Vegas mamma kom på tal. Därför
frågade hon inte lika ofta längre.
Varje morgon tog Pappa bilen till sitt jobb i andra änden av
staden. Där satt han hela dagen och tittade på siffror och
texter, sorterade papper i olika stora högar, svarade i tele-
fon och använde väldigt tråkiga ord som ingen förstod eller
brydde sig om. Vega visste det här för hon hade varit på
hans jobb en hel dag en gång. Det var skolan som hade be-