15
stämt det, ”Smaka på dina föräldrars levebröd”-dagen kall-
ades det. Då skulle alla barn i klassen besöka en av sina för-
äldrars jobb under en hel dag och sedan hålla ett föredrag
om det inför resten av klassen. Vega hade inte så mycket
att välja mellan, för hon hade ju bara en förälder. Men hon
kunde slå vad om att hennes mamma, om hon nu överhu-
vudtaget fanns, hade ett roligare jobb än Pappa. Vega hade
suttit hela dagen på Pappas kontor och spelat luffarschack
med två hyenor. Pappa satt i sin kostym och hyssjade på
henne och hyenorna. Hyenorna bara skrattade. Hade Pap-
pa kunnat se dem hade han nog också skrattat, och kastat
både slips och papper högt upp i luften.
Pappa var alltid hemma från jobbet i tid för att laga
middag åt Vega. Det var den bästa tiden på dagen, tyckte
Vega. Den stunden var det bara hon och Pappa. De hade
ritat en cirkel med vit krita på golvet runt matbordet, och
Pappa hade förklarat att på det viset var det lättare att sätta
gränser för allt ovälkommet. Innanför den linjen fick inga
konstiga saker hända, inget djur eller något annat fick göra
dem sällskap. Det fungerade bra, alla djuren stod ute i hal-
len och väntade och lät Vega och Pappa äta ifred. När han
slevade upp maten frågade han henne alltid hur hennes dag
varit. Vega visste precis hur hon skulle svara.
”Och hur har fröken haft det idag?”
”Alldeles vanligt. Helt normalt faktiskt.”
”Inget konstigt som hänt?”
”Nej då. Bara okonstiga saker.”
”Och hur gick matteprovet?”
”Hur bra som helst. Jag lät bläckfisken göra det, han
skriver så snabbt med alla sina armar.”