18
”Det var en helt vanlig dag idag Pappa.”
”Mm.”
”En zebra hjälpte mig med diktamen och det gick jätte-
bra.”
”Mm. Vad roligt.”
Ingen förändring i molnen.
”Det var faktiskt zebran som skrev hela diktamen åt
mig”, fortsatte Vega. ”Den är väldigt bra på att stava, för-
utom att den bytte ut alla S till Z. Men orden såg mycket
roligare ut med Z så det gjorde inget. Zolen zkiner på zom-
maren.”
”Mm. Fint.”
”På rasten hoppade jag hopprep med två gummiapor.
Det var kul, tills en av aporna snavade på repet och fick ett
blödande knä. Jag blev tvungen att stanna ute och hjälpa
honom att plåstra om det så jag missade geografin.”
”Mm. Så trevligt.”
Djuren i hallen kikade fram med stora frågetecken in-
stuckna i pälsarna. Vad var det som stod på? När till och
med en gul- och grönrandig flodhäst tycker att något är
underligt, då vet man att allt inte står rätt till.
Snart började Pappa komma hem ännu senare, långt ef-
ter middagstid. Han hasplade fram ursäkter och virvlade
fram frysmat som han tinade upp i ugnen. Det smakade
som ingenting blandat med sågspån. Godnattsången var
ett mummel eller uteblev helt. Men det spelade inte så stor
roll hur maten smakade eller att middagen var sen (Vega
hade för övrigt redan blivit serverad smörgåsar av en fny-
sande struts), och godnattsången kunde hon sjunga själv
– det var Pappas sätt att uppföra sig som var bekymrande.