10
grannen under brukade elda ibland. Så förr eller senare skulle
jag väl våga mig på att tända en brasa.
Hoffman pratade på. Om kommunpolitiken, förenings-
livet, om hur sossarna var på väg att dras ner i ett svart hål
och att det kunde gå precis hur som helst med svensk vänster
under det närmaste årtiondet eftersom både Löfven och Jonas
Sjöstedt skulle vara puts väck vid valet och att nya därför
stod i startgroparna, oklart vilka.
”Sist sossarna la om politiken på allvar så följde dom ju brit-
terna, men det vågar dom knappast göra den här gången,Corbyn
vill införa löntagarfonder och förstatliga järnvägen och posten
och jag vet inte allt. Vi har inte ens Posten kvar. Säger man Posten
står folk som fågelholkar eller så rabblar dom fram sin mejladress.”
”Ja, så är det kanske.”
”Eller hur”, sa Hoffman. ”Annars då?”
”Med vad då?”
”Hur går det ... med skrivandet och allt?”
”Jodå, det går väl bra.”
”Där ser man ... men du, jag tänkte på en grej, har tänkt på
det förr också men det har liksom aldrig blivit …ja,jag håller ju
på med den där boken,du vet, industrin, utvecklingen, Stålberg
och allt det där, men jag skulle behöva nån som tittar på det
lite mer med, vad ska man säga, professionella ögon, jag kan ju
historien och det, så det är mest det formella, språk, struktur,
hur man lägger upp allt och så där. Inga stora grejor, men jag
tänkte att om du kanske hinner titta på det nån gång, det är
inte bråttom, bara nån gång när det passar.”
”Just nu har jag rätt mycket, men visst, nån gång kan jag
väl titta på det.”