12
som stod ut med honom, och det gjorde Sonja. Hur länge
det nu skulle hålla.
Jag hade hunnit gå och lägga mig när jag hörde nyckeln i dörren
och sen Stellas klickande klor mot parketten när hon sprang
för att hälsa matte välkommen. Det var dags att klippa de där
klorna. Kanske redan i morgon, fast det hade jag tänkt dagen
innan också, och dagen innan det.
Sovrumsdörren trycktes sakta upp och sen ett: ”hallå?”
Jag famlade efter lampsladden och tände. Hon hade jackan
på, röd om kinderna, blöt i håret.
”Sov du?” sa hon.
”Nej, låg och fintänkte bara.”
”Jag är hemma nu.”
”Jag ser det.”
”Kommer snart.”
Hon gick och jag hörde henne ta av sig i hallen och sen gå
in i badrummet och göra sig klar för natten.
Jag var fortfarande ovan vid lägenheten, lägenheten i sig
men också det här att bo med alla bekvämligheter. Ända från
tidig vår, över sommaren och långt in på hösten hade jag bott
ute i ett torp i Julita, utan el och rinnande vatten, med en illa
fungerande köksspis och möss som slogs om rättigheten till
huset.
Men så i mitten på september hade Regeringen Löfven, fea-
turing Annie Lööf, presenterat sitt budgetförslag för , och
det påverkade mig så att säga indirekt. Via Hoffman och Sonja.
Hoffman noterade genast att regeringen planerade att tillföra
ett antal hundra miljoner för att dämpa minskningen av extra-