14
”När var det?”
”Nu i helgen, på lördag. Det är massor som ska ordnas. Nån
var arg också, nån av dom som ska hålla föredrag.”
”Vad då då?”
”Hoffman hade skrivit ett pressmeddelande, jag vet inte rik-
tigt, men hon som ska hålla talet sa att hon aldrig hade sagt det
som Hoffman skrev att hon hade sagt. Så hon blev arg.”
Jag hade sett det där som Hoffman skrivit och skickat till
Kuriren och P Sörmland och allt vad det nu var. Säkert också
till eBladet. Jag hade sett det, läst det men inte riktigt fattat.
Ändå var jag forskarutbildad, hade skrivit ett dussintal böcker
och upplevde väl i det stora hela att jag var normalbegåvad.Men
Hoffman hade en förmåga att rada orden efter varandra på ett
sätt som gjorde att man efter bara några meningar gick fullstän-
digt vilse. Tydligen hade ändå nån av föredragshållarna lyckats
uppfatta att hon var felciterad eller pådyvlad Hoffmans åsikter
och reagerat på det. Jag var inte förvånad. Mer förvånande var
att Hoffman överhuvudtaget släppts in på ABF. Såvitt jag visste
var han i praktiken portad där sen flera år tillbaka.
”Vem är det som har klagat?”
”Nån Annette, hon har ett dubbelnamn som jag inte kom-
mer ihåg, hon har skrivit en doktorsavhandling.”
Hoffman hade förstås använt avhandlingen som vilken verk-
tygslåda som helst, tagit vad han tyckt sig behöva och snickrat
till sina egna slutsatser. Forskare brukar inte gilla sånt.
Sonja låg med sin arm över min bröstkorg.Där stod namnen
på hennes två barn, Leah med bara födelsedatum, Sebastian
med födelse- och dödsdatum. Sebbe blev dödad i en knarkupp-
görelse i våras. De som sköt åkte fast efter bara några veckor, två