16
bestämde sig för det korta och slagkraftiga AA. Försök gjordes
att övertyga honom om att det bästa kanske vore att ändra
namnet på föreningen,eller åtminstone försöka hitta en tredje
alternativ förkortning,men Hoffman var svår att övertyga när
han en gång bestämt sig. Framhärdade man skulle Hoffman
säkert säga att det inte är hans förening utan Anonyma Alko-
holister som borde byta till en annan förkortning. Sonja var
också svår att övertyga. Kanske var det just det som de båda
hade gemensamt.
”Tänker du göra det då?”
”Vet inte. Kan du hjälpa mig?”
”Hoffman kommer att gå in och ändra i allt ändå, det spelar
ingen roll vad vi skriver, han kommer ändra ändå, du vet ju hur
han är.”
Sonja suckade. ”Jag vet. Men nu sover vi.” Hon drog till sig
armen, la sig på rygg med blicken mot taket.
Nu är dagen slut igen.
Tack, Gud, att du är min vän.
Jag ska blunda, men jag ber
att din varma blick mig ser.
Amen.
Jag hade svårt för det där i början, och den första tiden vis-
ste jag inte ens vad det var hon läste, men sen visade det sig
att det var ord av Ylva Eggehorn. Fast det var väl inte just
det som gjorde att jag började acceptera bönen, det var mer
vanan, och numera tyckte jag om det även om jag inte läste
med. De kvällar Sonja inte var hemma, som verkligen inte