15
· 2 ·
Slottet i skogen
J
ag kommer aldrig att glömma första gången jag fick
se Hallonbackens sanatorium. Jag måste ha slumrat till
i automobilen, för när den plötsligt vände in på en
mindre väg kvicknade jag till.
Nu åkte vi längs med en allé med stora gamla träd.
Ekar, tror jag. Sedan körde vi förbi en sjö med allde-
les blankt vatten, upp för en brant backe och så var vi
framme.
Jag hade aldrig sett en så stor byggnad, inte ens hem-
ma i stan! Eller var det bara för att huset stod ensamt
här i skogen som det verkade så väldigt? Som ett slott!
Det hade fyra våningar, torn och balkonger, runda
fönster och snirkliga dörrar. Jag hann inte räkna föns-
tren på fasaden, men de måste ha varit över hundra
stycken!
Där hemma bor vi sju människor i två små rum, på
Hallonbacken skulle nog tusentals människor kunna
bo utan att det ens blev trångt en gång! Ändå såg jag
bara till två stycken. De stod på den breda trappan
framför den största dörren. Båda var klädda i vitt.
J