HEM
Hörsägen, hörsägen, hörsägen, hade Elisabet nynnat, gjort
det till en sång medan hon lekte med kottar.
Karla hade melodin i huvudet medan hon firade ner span
-
nen i brunnen och vevade upp den full med vatten. Hörsägen,
hörsägen, hörsägen, nynnade hon.
På gården stod Elisabets mamma Maja och väntade på
henne.
De lär ska ta emot en i Sverige, sa Maja utan att hälsa.
Melodin i Karlas huvud tystnade. Vad höll hon på med,
gjorde sånger om faran när den stod i farstun?
Det är bara rykten, sa hon ändå. Man ska inte tro på allt
som sägs.
Matsers-Ellen hade hört det av Kerstin i Hinders, sa
Maja.
Per kom ut på trappan, håret fortfarande sömnrufsigt och
med Elisabet vid sin sida.
Matsers-Ellen? sa han. Vad hon säger har varken händer
eller fötter. Nej, det är att välja mellan två saker.
Han stod bredbent som gubbarna i byn.
Ett, sa han och höll upp ett finger. Vi kan stanna och riskera
att bli ryska fångar. Två.
Han höll upp ett annat finger.
Vi tar båten över till Sverige. Det är lugnt väder, det är
inga problem.
Är det bara de två? sa Maja.
Där stod han, bred över axlarna och med skäggstubb på