HEM
Ta kol och rita ögon och näsa, sa Karla. Spring till stranden
och gör det, kanske ni hittar flera likadana.
Hon väntade tills de var utom hörhåll innan hon sa:
Jag hörde att ryssarna slaktar barnen framför ögonen på
deras mammor.
Varför skulle de slakta barnen? sa Per. Då har de ju ingen
nytta av dem.
Har ryssarna nytta av våra barn? sa Maja. På vilket sätt då?
Karla såg på Elisabet och Valdemar på stranden. Vad kunde
man ha sådana till? tänkte hon. Varför skulle någon ta ett
barn från hennes mor?
Maja och Eriksson hade väntat länge innan de fick Elisabet.
Hon är den finaste, tycker du inte?
Så hade Maja viskat till Karla en kväll när de mjölkade
korna vid Matsers. Det fanns ingen i närheten, ändå viskade
Maja. Det var sådant man måste viska om det alls skulle
sägas.
Karla tänkte på rader av ryssar som spred ut sig över åk
-
rarna. För hennes syn såg de ut som vita gäss över havet.
De tar inte bara barnen, jag har hört att de gör saker med
kvinnorna också, sa Maja.
Vi kan stanna och slåss, sa Per. Vi kan försvara er.
Eriksson gungade på fötterna.
Nja, sa han. Jag har också hört det där om barnen. Skulle
det inte vara för dem kunde man kanske tänka sig att stanna.
Just det, sa Maja.