10
åkte iväg. Hon var snabb med skolarbetet när hon fick sitta i
lugn och ro utan att någon slängde knäckebrödsbitar i hennes
hår eller kallade henne Snor-Flora.
Mamma packade med sig sin orangefärgade skrivmaskin.
Hon skulle skriva på sin nästa bok medan Flora höll på med
skolarbetet. Om kvällarna skulle de elda i öppna spisen, äta
smörgåsar med prickig korv och spela kort, sa mamma.
Det där med smörgåsar och brasa lät trevligt, men Flora
var tveksam. Mamma fick ibland sina infall, och nu när inte
längre pappa fanns kvar och kunde sätta stopp för de vildaste
idéerna hade Flora inget annat val än att hänga med. Det
skulle bli skönt att slippa gå till skolan, men varför måste de
åka så långt bort?
När de steg av bussen blev Flora ännu mer skeptisk.
Vad var Helmersbruk för ett ställe egentligen? Det var mörkt
och trist överallt. När bussen kört iväg kunde de inte se en le-
vande människa fast de befann sig mitt i någon sorts liten stad.
– Alla är nog hemma och äter middag, trodde mamma. Kom
så går vi.
– Är det långt? stånkade Flora.
Ryggsäcken vägde ett ton och hon hade en stor kasse med
lakan i den ena handen och en kappsäck med kläder i den andra.
– Nej, inte alls, sa mamma men det hördes på henne att inte
heller hon hade någon aning.
Det kändes som om de slukades av ett jämntjockt klibbigt
dis när de vandrade iväg. Det hade börjat skymma och lykt-
stolparnas lampor såg ut som obehagliga enorma eldflugor
som svävade ovanför dem. Efter ett tag började det till råga på
allt att duggregna.
De gick och gick. Flora blev helt slut i benen och de tunga
I_Frantz_Hemligheten_i_Helmersbruk_210829.indd 10I_Frantz_Hemligheten_i_Helmersbruk_210829.indd 10 2021-08-30 15:552021-08-30 15:55