En kväll när vi satt i soffan och tittade på tv hoppade katten
plötsligt upp i min brors famn. Vi satt på helspänn och såg
på när katten strök sig mot min bror och spann högljutt. Till
vår förvåning lät min bror honom vara och smekte honom
försiktigt över ryggen.
De började umgås alltmer, min bror och Bert. Katten sov
hos honom om nätterna och sökte alltid hans sällskap i första
hand. Ett tag inbillade vi oss att det här kanske var vändpunk-
ten, att allt skulle bli bra. Men så kom den där morgonen vid
frukostbordet när min bror plötsligt undrade om ingen annan
lagt märke till att det var något konstigt med Bert. Han tyckte
att katten börjat bete sig underligt mot de andra djuren i huset.
Vi skakade på huvudet och sa nej, något sådant har vi inte
märkt. Pappa harklade sig och förklarade att sådana beteenden
i så fall skulle gå över när Bert blev kastrerad. Min bror blev
upprörd och skrek att Bert led av en allvarlig sjukdom, att vi ju
alla hade sett hur katten gjort sexuella närmanden mot honom
den senaste tiden.
Mamma reste sig hastig från stolen och försvann in på toa-
letten med min syster. Pappa suckade bedrövat och gick för att
låsa upp vapenskåpet. Min bror trampade otåligt efter honom.
Jag satt kvar vid köksbordet och koncentrerade mig på att om-
sorgsfullt mosa sönder en potatis på tallriken. Om jag började
gråta nu skulle han tvinga oss alla att se på.
Pappa tog ut katten på gården och stoppade in honom i en
gammal minkfälla. Sedan gick han med min bror bakom ut-
huset. Ett skott hördes. Jag knackade försiktig på toalettdörren.
Det var över för den här gången.