HISTORIKERN SOM FUTUROLOG 29
VÄRLDSEKONOMIN PÅ RÄLS
Mycket talar för att tonåringen Zacharias Topelius hade läst
om etableringen av de första järnvägarna på olika håll i Europa
redan före 1837, då tidningarna uppmärksammade invigningen
av en kort bana för den ryske kejsaren och hans hov mellan
palatset i Tsarskoje Selo och den närstående staden Pavlovsk.
I juli 1842 publicerade hans äldre journalistkollega Fredrik
Cygnæus i deras då gemensamt redigerade Helsingfors Tidningar
ett framtidskåseri om en vådlig tur på räls över hustaken i
ett framtida Helsingfors.
4
Några år senare nämner Topelius i
Finland framställdt i teckningar (1845–1852) i förbigående två
korta banor som hade konstruerats för att underlätta transpor-
ten av trävaror över en ås i Orivesi och kopparfyndigheter ur
gruvor i Kisko. Att detta var framtidens melodi framgår av hans
förutseende sammanfattning av den nybyggda huvudstadens
lysande framtid som handelsstad: ”Exporten skall sannolikt tre-
dubblas i samma stund Helsingfors får en jernväg åt norden.”
5
1840-talets stora nationella satsning på kommunikationer
blev dock konstruktionen av Saima kanal. Invigningen av kana-
len skedde den 9 september 1856, samma dag som Alexander
II kröntes till Ryssland kejsare och bland annat storfurste av
Finland. Som så ofta är fallet med teknologiska framsteg hade
den största entusiasmen för kanaltransporter då redan avtagit.
Beslutet om att bygga Suezkanalen fattades något senare (1859),
men där handlade det inte om att förena uppland med utskepp-
ningshamn, utan om en för hela världshandeln omvälvande
förkortning av transportsträckorna mellan de europeiska stor-
makterna och deras kolonier. Dessutom bottnade idén om att
bygga Suezkanalen i att britterna av samma skäl redan hade
låtit bygga en järnvägsförbindelse mellan Alexandria och Suez