MEINANDER — KALEJDOSKOPET34
in på de historiska och ekonomiska konsekvenser som landets
geografi i praktiken dikterade. Finland var ett land som tack
vare sina höjder och sjöar var lätt att försvara men svårt att
angripa. De gånger landet hade erövrats berodde det varken på
ett svagt försvar eller anfallets styrka utan snarast på ”befälets
oklokhet, feghet eller förräderi på försvararnas sida”. Topelius
anspelar här på de tre föregående ryska ockupationerna av
Finland och lyfter fram de utmaningar som årstiderna innebar
för krigföringen. Sommartid var kusten mest utsatt, vintertid
var landgränsen den svaga punkten eftersom fienden då inte
hejdades av insjölandskapets otaliga pass och vattendrag utan
kunde tåga rakt över isen.
15
En sentida föreläsare hade självfallet som exempel på detta
lagt ut texten om Sveaborgs snöpliga kapitulation 1808, denna
olycksaliga konsekvens av befälets svek och tjocka isar. Inget
tyder emellertid på att Topelius var beredd att ta ut sådana
svängar, annat än antydningsvis som citatet ovan visar. Vem
visste vad som rapporterades om hans föreläsningar till general-
guvernören F. W. R. Berg, som hade tillträtt hösten 1856 och redan
hunnit ge Topelius en reprimand för att i Helsingfors Tidningar
ha varit alltför tillmötesgående gentemot landets liberala opini-
onsbildare och deras västsinnade avoghet mot Ryssland.
16
Tre år
senare utkom J. L. Runeberg med den andra delen av Fänrik Ståls
sägner (1860) som var klart mer svensksinnad än den första. Men
även han visste var gränsen gick: dikten ”Sveaborg”, med den
bistra domen över den kapitulerande kommendanten Cronstedt,
hade han haft i skrivbordslådan sedan 1846, och lät den stanna
där. Däremot lät han dikten cirkulera som handskrift bland vän-
ner och bekanta.
17