HISTORIKERN SOM FUTUROLOG 35
Topelius utläggning om isarna ledde in honom på en analys
också av järnvägarnas militära funktion, eftersom de i motsats
till kanalerna fungerade lika bra under alla årstider och dess-
utom var vida snabbare fortskaffningsmedel. Just därför låg det
militära motivet alltid högst på listan då statsmakterna satsade
allt större resurser på järnvägar, poängterar Topelius försynt och
utan att yppa något om skälet till det just då aktuella beslutet
att bygga en bana mellan Helsingfors och Tavastehus. Det är
därför anmärkningsvärt att han i detta sammanhang
—
åtmins-
tone enligt föreläsningsmanuskriptet
—
klargjorde de risker som
järnvägsförbindelser i en väpnad konflikt var utsatta för. Den
mest uppenbara faran var att det gick förhållandevis lätt att
sabotera transporterna genom att riva upp rälsen, vilket hade
skett på olika håll i Europa under revolutionsåren 1848–1849.
Om befolkningen vände sig emot makthavarna låg det nära till
hands att den skulle försöka stoppa järnvägs- och telegrafför-
bindelserna, eftersom det i praktiken var omöjligt att skydda så
långa sträckor.
18
Topelius synpunkter på det framtida krigsfältet skulle senare
visa sig vara mycket realistiska. När Finland vårvintern 1918
rycktes med i första världskriget blev nämligen kontrollen
över tågtransporterna och sabotagen mot landets järnvägar en
nyckelfråga i hela konflikten. Vårvintern 1857 skyndade Topelius
sig
—
återigen enligt föreläsningsmanuskripten
—
att påpeka att
någon sådan sabotageverksamhet aldrig skulle komma ”ifråga
för vårt land”. Men sättet på vilket han snabbt gled in på mer
ofarliga spörsmål som befolkningens inställning till skärgården
och insjöarna ger intrycket av att hans budskap snarast var det
motsatta och att han hoppades att det gått hem. Det vill säga att
studenterna som landets framtida elit insåg att järnvägen inte