MEINANDER — KALEJDOSKOPET36
automatiskt band Finland starkare till Ryssland, utan effektivt
kunde utnyttjas även för att lamslå de ryska trupptransporterna.
19
Att Topelius funderade på konsekvenserna av de allt tätare
finsk-ryska förbindelserna framgår också av hans månatliga
anteckningar i Finlands krönika från denna tid. När järnvägen
mellan Helsingfors och S:t Petersburg invigdes i september 1870
hörde han ingalunda till dem som jublade utan konstaterade
syrligt att dess första gåva till Finland var två kolerafall: ”Värre
vore, om på denna väg Ryssland skulle importeras till Finland.
Årligen läsa vi [i] tidningarna, att betydande egendomar i lan-
det, förlorade dels genom slarf, dels genom dåliga konjunkturer,
inköpas af Ryssar.”
20
Men redan ett år senare hade han accep-
terat järnvägen med hull och hår, och beskrev den på sin före-
läsning som den största geografiska omvälvningen i Finlands
historia sedan landets bosättning.
21
Karakteriseringen kan förefalla väl dramatisk, men ser man
på södra Finlands och i synnerhet Helsingfors ekonomiska och
kulturella utveckling mellan 1870 och 1914 var den helt korrekt.
Helsingfors invånarantal fyrfaldigades under dessa decennier
och utkonkurrerade Tammerfors som landets ledande industri-
stad. Dessutom drog Finlands och Estlands ekonomier till den
grad nytta av S:t Petersburgsregionens marknader att tätorterna
runt Finska viken vid första världskrigets utbrott hade utveck-
lats till ett av imperiets mest dynamiska industribälten.
22
JÄRNVÄGARNA SNART PASSÉ!
Som Topelius konstaterar i sin föreläsning innebar Petersburg-
banan en remarkabel förbättring av Finlands järnvägsförbindel-
ser till kontinenten. Järnvägen och epokens andra teknologiska
framsteg stimulerade därmed Finlands västliga kontakter, vilket