MEINANDER — KALEJDOSKOPET38
Simeon Levi reser således vitt och brett genom landet med
”luftklipper, caloricvagnar, caloricfartyg, ja till och med hästar”.
Till slut företar han av pur nyfikenhet en resa från Helsingfors
till Tavastehus med landets först anlagda ”jernbana” som hör
och häpna ännu är i aktivt bruk. Skälet till denna egendomliga
kvarleva förmodar han vara den finska envisheten, ”som behål-
ler sin gamla runda hatt när den öfriga menskligheten burit tre-
kantig hatt; men när den öfriga menskligheten åter börjar nyttja
rund hatt, då komma sig äntligen finnarne till att bära trekantig
hatt”. Som man kan ana är den judiske rapportören inte särde-
les imponerad över detta transportmedel, även om han tillägger
att de ödemarker som järnvägen i tiden sägs ha dragits igenom
nu har omvandlats till välskötta bygder och livliga köpingar.
26
Det fanns förstås en poäng i att Topelius två år före Helsing-
fors–Tavastehusbanans invigning 1862 började relativisera dess
betydelse. Samma vaga känsla av efterblivenhet hade rått i sep-
tember 1856 då Saima kanal invigdes med pompa och ståt sam-
tidigt som det stora samtalsämnet redan var när och hur Fin-
lands skulle få sin första järnväg. Kanske var det därför som
Topelius inte uttryckte någon större begeistring då han i febru-
ari 1862 i förbigående omnämnde invigningen av banan i ett
brev till modern i Österbotten. Men visst såg han positivt på
saken: ”Man känner uppå sig, att en ny framtid begynner för
Finland. Simeon Levis tidehvarf begynner att dagas.”
27
Femton år senare betecknar Topelius i Boken om Vårt Land
(1875) järnvägen till S:t Petersburg som landets viktigaste och
”vår väg till södra Europa”. Han räknar upp de banor som byggts
och förutser att ”om en mansålder skall hela landet sannolikt
vara genomkorsat av järnvägar”.
28
I den sista upplagan av boken
som utkom under Topelius livstid (1890) kompletterade han