39
4.
Doften av kanelbullar trängde in genom nyckelhål och dörr-
springor och kallade mig tillbaka till Farkhs personalrum.
Kåre satt redan vid kaffebordet och väntade. Bullarna stod inte
framme, men Sonja hade tagit dem ur ugnen och ställt dem på
ett galler över diskhon för att svalna.
Någon annan hade inte kommit, vilket var lite förvånande,
det var ändå måndag.
”Har inte Vide synts till?”
Kåre tittade upp, sen ner igen. Framför honom på bordet
låg en hög med salta pinnar. Små bruna och knöliga pinnar, de
liknar på något sätt torkade djur eller insekter. Man brukar ha
dem som tilltugg till ... öl? Kåre åt dem hur som helst rena. Han
satt och plockade i sig de där pinnarna dagarna i ända, och fast
de var små och tunna hade de helt klart börjat ge resultat.Kåres
mage hade växt till ordentligt under de år han varit på Farkh.
Det var fascinerande att iaktta honom när han åt sina salta
pinnar. Han tog dem ur påsen och placerade dem framför sig
på bordet,det var inte så att han bara satt och förstrött plockade
pinne efter pinne i munnen, nej, han tittade på högen, som om