42
ljusgrå t-shirt.De var märkligt tunna och bleka,som om de inte
riktigt hörde ihop med den övriga kroppen.
”Jaja”, sa jag, ”så kan det ju vara.”
Sonja tittade ut från köket. Hon var rosig om kinderna av
värmen.
”Skyll inte på Lisbet”,sa hon, ”först ville ingen lyssna på vad
hon sa, fast det var hon som var så nära så att hon till och med
blev skjuten ...”
”Vad då inte lyssna”, sa Kåre, ”dom gjorde väl inte annat än
lyssnade och lydde!”
”Nej,det gjorde dom inte.Dom lyssnade inte alls,inte den där
Holmér i alla fall,och sen när han försvann,då var det Lisbet som
skulle peka ut mördaren och om hon inte gjorde det så skulle
han aldrig åka dit och ingen skulle bli straffad fast Olof var död.”
”Värst vad du vet mycket om Palmeutredningen plötsligt.”
”Klart jag vet”, sa Sonja, ”Amirs bästa kompis var kurd och
han var livrädd, vågade inte ens sova hemma, så han var hos
Amir och lyssnade på radio och läste tidningar och Amir sa att
Holmér hade helt rätt och att det var dom i PKK som gjorde
det och att det inte skulle hjälpa fast dom hittade han som sköt
för han var bara en enkel hantlangare.”
”Så det säger du”, sa Kåre.
”Ja”, sa Sonja, ”för det var organisationen som bestämde allt
och ingen skulle säga nåt för det som gjordes var sånt som måste
göras. För så är det med hedersmorden också, precis likadant.”
”Så du tror att det var PKK”, sa Kåre.
”Inte jag”, sa Sonja, ”Amir trodde det. Jag tror det var Chris-
ter Pettersson.Till och med Stefan Löfven tror att det var Chris-
ter Pettersson, det sa han i en intervju,jag tror på Lisbet,sa han.”