43
”Amir?”
”Min exman. Den första.”
När bullarna var lagom svala ställde Sonja fram dem på bordet,
de glänste på utsidan och av erfarenhet visste jag att innanmätet
var på samma nivå.Hon dukade med muggar och hämtade kaffe-
kannan som hon placerade ovanpå Kuriren.Sonja tyckte inte om
att vi satt och läste under kaffestunden. Då ville hon prata. Hon
brydde sig sällan om att på något sätt introducera ämnet, hon
gick rakt på och förutsatte att vi andra genast var med på noterna.
”Vet ni”, sa hon då hon satt sig ner, hon skrattade till, ”inte
ens på jularna fick det finnas nån alkohol hemma,inte med nån
av mina män, inte ens lättöl.”
Hon såg sig omkring, först på mig, som inte sa något utan
bara nickade och tittade på bullarna, och sen på Kåre.
”Nähä”, sa Kåre, ”inte ens på jul?”
Vi hade ju hört allt det där förr, många gånger, men det var
viktigt för Sonja att få säga det hon sa, så vi lät henne hållas.
Vide kunde ifrågasätta henne ibland. Han var politiskt radikal,
hade varit det under ett helt liv, och kunde väl inte stoppa im-
pulsen att säga ifrån om hon började lovprisa det amerikanska
abortmotståndet,eller säga att invandrarna,åtminstone de från
Mellanöstern och Nordafrika, borde utvisas direkt om de begick
något brott,skit samma vilket, för det skulle bli värre,det skulle
det, hon visste hur det var och hade varit gift med en man från
Irak och en från Marocko.
Samtidigt?
Då hade Sonja skrattat och viftat med handen som en skol-
flicka.