44
Neejdu!
”Fast du var väl gift med muslimer”,sa Kåre, ”och dom drick-
er väl inte, dom röker väl på. Eller tuggar såna där blad.”
”Jag har inte varit gift men nån muslim”, sa Sonja, ”dom
har varit kristna allihop. Det är ju inte så att alla därnere är
muslimer, fast ni tror det, det finns många kristna också, det
gör det, och dom dricker, det gör dom, om man inte säger till
på skarpen. Och det gjorde jag.”
”Då så”, sa Kåre.
Sonja sköt fram fatet med bullar.
”Ta”, sa hon.
Jag tog en bulle och började sakta tugga.Det var en njutning.
Men upplevelsen stördes av att Sonja pratade om sina exmän,
inte för att jag var svartsjuk, det var bara det att så fort hon bör-
jade prata om att hon hade varit gift med den och den mannen
från det och det landet, och det gjorde hon ofta, så kom jag att
tänka på den mörka främling som hade uppvaktat min egen
exfru så pass framgångsrikt att hon varit beredd att lämna allt,
vårt hus, vårt liv, våra barn. Eller nåja, barnen hade hon redan
när hon kom, eller rättare sagt när jag kom, och hon tog dem
med sig när hon gick.Men ändå.Jag hade levt med pojkarna sen
de var små pyren som inte ens kunde tala rent. Så bortsåg man
från blodsband och annat skit, som man ju enligt alla normer
och regler skulle, så var grabbarna lika mycket mina. Men det
hjälpte inte, borta var de.
På något sätt var det värre att mannen hon valt var asylsö-
kande. Jag ville inte riktigt erkänna det, inte ens för mig själv,
jag var ju socialdemokrat, vilket betydde att jag också per auto-
matik var feminist och antirasist. Men just den där cocktailen