46
studiecirkel överhuvudtaget var ställt till mig,jag var ju egentli-
gen inte en del av det hela; jag varken arbetstränade eller sökte
jobb,jag hade inget som helst med arbetsmarknadsåtgärder att
göra, knappt ens med arbetsmarknaden, jag bara fanns där, var
hyresgäst och medlem i föreningen. Men det kanske räckte?
”Vad skulle det vara för kurs då?” sa Sonja.
”Jo”, sa Kåre, ”den skulle heta: Bygg din egen kista. Jag är ju
gammal snickare,i och för sig,det var ett tag sen,trettio år sådär,
i runda slängar, men jag kan ju hantera verktyg och maskiner.”
Det blev tyst i rummet. Jag visste inte om Sonja tänkte sam-
ma sak. Kan man ens bygga sin egen kista? Finns det inte ...
lagar om sånt?
”Vide är med”, sa Kåre, ”och Tim, om han orkar, nerverna
har ju krånglat på sista tiden, Arbetsförmedlingen har försökt
tvinga bort honom igen så han blev inlagd ett tag, men nu är
det lugnare.”
Utan Tim ingen tidning. Och det var inte för vad han skrev,
skrivandet stod Vide och andra för,utan för att det var Tim som
såg till att allt fungerade. Han kunde tekniken utan och innan.
Han hade byggt allt från grunden. På en vanlig tidning skulle
det krävas minst en handfull personer för att göra det jobb Tim
gjorde. Men nu tyckte Arbetsförmedlingen att det var dags för
honom att gå vidare i livet,lämna tryggheten på Farkh och börja
sortera kläder på H&M:s lager ute i Svista.
”Hoffman sa också att han skulle komma”,sa Kåre,”men det
vet man ju hur det brukar bli med det, han kommer på första
träffen, sen blir han sjuk eller får nåt annat att pyssla med.”
Förhoppningsvis var det så att Hoffman hade annat att göra.
För Hoffman ställde till problem. Det var som att problemen