72
Helena däremot sa ifrån. Trots att hon inte hade fast tjänst
ifrågasatte hon Barbros metoder redan på första avdelnings-
mötet hon satt med på. Det var som vanligt, de flesta av oss
satt mest av mötet utan att lyssna överhuvudtaget. Jag såg
Ilya ta fram sin telefon under bordet och spela ett färgglatt
spel. Med små vana tumrörelser kombinerade han olika go-
disbitar och fick dem att försvinna. Helena satt snett framför
mig och hennes höfter pöste ut över stolsitsen. Hon såg så
mjuk ut. Jag följde hennes linjer från höften till midjan till
den runda axeln och ut med armen, som fortfarande var blek
efter den regniga våren. Jag såg hennes knogar vitna runt
kaffekoppen medan Barbro pratade om hur viktigt det var
med personalens välbefinnande.
– Vad görs konkret för att öka personalens välbefinnande?
Helena avbröt Barbro och jag såg flera ryggar i rummet rätas
upp och lystra till.
– Förlåt, vad menar du, Helena?
– Vad görs konkret?
Helena betonade varje ord.
– Om du hade varit lite mer uppmärksam skulle du ha hört
det jag just presenterat om vår nya må-bra-plan för personalen.
Till exempel så har vi ju från ledningen initierat vår nya må-
bra-dag som kommer att hållas i juli och …
– Men du har ju bara presenterat vad vi ska göra. Vad tänkte
ni göra från ledningens håll för att försäkra er om er personals
välmående och i det långa loppet motarbeta sjukskrivningar?
Som jag har förstått det har ni redan nu två ordinarie på sjuk-
ledighet för att de är utbrända, har ni funderat på åtgärder
för att förhindra att fler blir utmattade? Jag tänker på anställ-
ningsvillkor och arbetsmiljö och sånt.