73
Helena var precis så vänlig på rösten att man förstod att hon
höll tillbaka vad hon egentligen tyckte utan att på något sätt
avslöja sig för mycket.
– Ja, nu kanske vi inte ska gå in på enskilda anställdas psy-
kiska ohälsa här när de inte är närvarande, det känns ju inte
okej. Vi kan tyvärr inte tvinga någon att ta itu med sina psy-
kiska problem om viljan inte finns hos den anställda. Vi har
också en välfungerande plan för att förebygga och åtgärda i
såna här situationer som vi utarbetat tillsammans med arbets-
hälsovården.
Barbros kinder blossade. Hon var inte van vid att ha allas
uppmärksamhet på det här sättet. Till och med Ilyas telefon-
skärm hade slocknat i handen på honom.
– Men så välfungerande är den ju inte eftersom ni redan har
två långtidssjukskrivningar. Väl?
– Nu har ju du Helena inte jobbat här så länge så att du
förstått allt som ligger bakom just de här sjukskrivningarna du
syftar på. Dessutom så var du inte med på rundan av utveck-
lingssamtal. När jag sammanställde resultaten av dem så tyder
allt på att vi på Tallbacka har en personal som trivs jättebra
och inte har några större klagomål. Förutom kaffesorten då,
men det bestämde vi ju att vi ska byta till mörkrost när det här
är slut.
Barbro log och skålade med sin kopp i luften, men ingen
skålade tillbaka.
– Hur tillförlitligt är resultatet av utvecklingssamtalen då?
Har inte personalen samtalen med dig? Det kanske inte är så
lätt att säga vad man tycker är fel face to face med chefen. Det
kanske skulle finnas anledning att ta in en utomstående?