75
jag såg hans tummar fara över telefonskärmen under bordet.
Min telefon vibrerade i handen nån sekund efter att han slu-
tat skriva. »I förhållande till slavarna är vi nöjda.« Jag log och
skrev tillbaka: »Kom bara ihåg: Live love laugh«.
Du stod alltid upp för de svaga, Helena, nu är det jag som är
svag, nu är det jag som behöver din hjälp. Snälla hjälp mig nu.
Snälla söta Helena, du är väl inte arg på mig? Jag kunde inte ha
räddat dig, jag lovar, jag gjorde vad jag kunde. Din nacke var
bruten redan när jag nådde fram till dig. Det var vad de sa. Jag
försökte, jag lovar, det kan vem som helst intyga. Det var inte
mitt fel, jag förtjänar inte det här. Hjälp mig, Helena.