kaminen. Vattnet blir ånga, ångan blir värme. Värmen biter
sig fast i huden och smutsen blir till svett.
Vattnet splashar med ett fräsande över kaminen. Sakta
smyger sig en brännande hetta över min rygg. Jag sneglar mot
killen i hörnet. Fosterställning. Han kommer snart att ge sig.
Jag vet det. Vissa har inte bastandet i sig, de flesta för att vara
helt ärlig. Han i hörnet verkar höra till de få som inte ens är
beredda att fejka det.
Dörren öppnas och en kall luftström drar kring mina tår. Jag
och fosterställningen tittar upp som yrvakna surikater, en man
i trettioårsåldern kommer in. Jag knycker till med huvudet för
att registrera att jag sett honom. Han sätter sig en par meter
till vänster om mig. Då märker jag att det finns ett ämbar till
just vid mitt vänstra ben.
Shit. Jag har satt mig på Bastutronen utan att ens veta om
det. Drömplatsen på tre skoplängders avstånd från kaminen,
mellan de båda ämbaren och med den enda skopan. Jag är
kungen, den enväldige härskaren, den obestridlige kejsaren av
karabastuns tron. Kallsvetten slår ut på ryggen i den stekheta
bastun.
Ännu en man kommer in, han stannar i dörren och hojtar
åt en kompis. Han går in och lämnar dörren öppen. En kall
luftström drar in. Hans kompis spatserar lugnt in och stänger
dörren slarvigt. Den glider sakta upp och instinktivt vet jag
vad jag måste göra. Från botten av mina lungor morrar jag
på finska:
– Stäng dörren!
50
klein