sekund av förvåning speglas i hans ansikte när han ser vem
Bastutronens kejsare är. Jag möter avvaktande hans blick.
Han ser ut att vilja säga något och jag snärtar genast till med
skopan. Kaminen fräser till likt en katt som försvarar sitt revir.
Valrossen accepterar motvilligt situationen och viftar mot
bänken. Flocken lyder troget. Det dunsar när säckiga stjärtar
skoningslöst träffar de stackars plankorna. Jag kastar på med
tätare intervaller. Temperaturen stiger en grad i taget, sakta
men säkert uppåt.
Splash. Kaminen fräser till igen. Jag tittar omkring mig för
att försäkra alla i bastun om hur nöjd jag är över att känna
hettan slå över ryggen. Nästa gång jag kastar på ska jag låta
undslippa mig ett diskret ”Oi hohho”, för att markera att det
är varmt, men på ett positivt och skönt sätt. Splash!
– Oi hohho … muttrar jag så finskt jag bara kan. Ett p-ljud
poppar ohörbart ut när jag i sista stund ångrar mig. Jag hade
tänkt mig ett ”perkele” för att ge lite tyngd åt situationen, men
det skulle ha varit att spela över.
Flera gubbar kommer in, jag har nu över tio undersåtar som
bastar på mina villkor. Det vinglar till i huvudet av värme
och makt. Vilken sorts regent vill jag vara? En god herde som
håller jämn temperatur för att hålla alla får i flocken nöjda?
Eller en tyrann som kastar på bara för att bevisa att han är en
sann bastubadare som tål mer än dem?
Klart att jag kan kasta på måttligt, vilket jag egentligen vill,
men då är risken för en skopkupp överhängande. Om jag
inte kastar på med järnhand kommer Valrossen att se min
52
klein