svaghet och revoltera. En välorkestrerad skopkupp är något
varje basturegent fasar för. Valrossen har alla förutsättningar
att bli en kuppmakare. Trogna hejdukar, ålderns rätt och ett
BMI som skulle få en förstaårets läkarstuderande att svettas
nervöst. Att avsättas av den översittaren är en skam jag aldrig
vill uppleva.
Jag tar det säkra för det osäkra och kastar på med ännu
tätare intervaller. Full skopa från ämbaret till höger om mig
mot kaminen. Vattnet flyger i en vacker båge, under några
sekunder känns det som om det aldrig kommer att landa. Det
förlikar sig med tillvaron i luften och bestämmer sig för att
stanna där för alltid.
Magin bryts av ett plaskande ljud då vatten möter kakelgolv.
Skam och fasa väller upp inom mig, jävlar också, jag mis-
sade kaminen. Konversationerna har tystnat och alla tittar
mördande på mig. Valrossens hånflin ser aldrig ut att ta slut.
Jag skyndar mig att muttra en harang med svordomar och
kastar igen.
Träff. Jag pustar ut när värmen sakta stiger.
Fosterställningen i hörnet vecklar ut sin gängliga kropp.
Sakta förvandlas han från en liten anonym boll till en spinkig
karl på en och åttio. Jag följer nöjt med hans reträtt, jag visste
att han skulle ge upp först. Men han går inte ut. Han står
stilla på golvet en stund innan han utan förvarning sätter sig
ner – på barnbänken!
Allas ögon är riktade mot den gängliga gestalten som satt
sig vid Valrossens fötter. Tusen tankar far genom våra sinnen,
53
bastutronen