sparka till killen på barnbänken. När de går ut kastar flera
andra längtande blickar mot dörren. Jag mest av alla. Valros-
sen och hans vattengympagesäller sitter kvar. Måste hålla ut.
Fosterställningen reser sig sakta. Oberörd av värmen går
han lugnt ut. Duschens kalla skvalande hörs som en avlägsen
dröm. En liten seger, jag är nu den som suttit längst i bastun.
Jag försöker vara nöjd.
Det snurrar i huvudet och det enda jag egentligen vill göra
är att dricka lite vatten. Jag ser kranen i omklädningsrummet
framför mig. Blankpolerat krom, en blå symbol för kyla och
porlande vatten som rinner ner i min uttorkade strupe. Jag
kniper mig i låret för att bli kvitt hägringen. Fokusera! Du
är härskare över simhallens bastu, kallt vatten är en lyx du
inte har råd med just nu. Väckt ur min hägring märker jag att
värmen sjunkit. Jag låter bli att kasta på mer, försöker visa min
medgörligare sida för de svagare bastubadarna.
Efter en stund hörs det hur Valrossen viskar till en av sina
undersåtar och de tittar åt mitt håll. En hemsk föraning kryper
i skinnet på mig. Herregud, min paus håller på att kosta mig
Bastutronen. Jag fumlar efter skopan, sträcker mig mot fel äm-
bar och letar förvirrat bredvid mig. Just när Valrossen öppnar
sitt gap för att utmana mig känner jag skopans handtag med
fingerspetsarna, kör ner den i ämbaret och slungar vårdslöst
en vattenkaskad mot kaminen. Samtidigt ropar jag i panik det
manligaste jag kommer på:
– Perkele, mera bara! Om man hade en kvast så skulle dagen
vara perfekt!
55
bastutronen