Mamma kommer med fruktyoghurt som jag dricker med sugrör.
Min kropp är utmattad, som om själen lämnat mig. Smärtan, tom
-
heten, hålet, sorgen, tystnaden. Jag ska fylla nio år.
Min uppgift blir att mota bort Sorgekänslan.
I tonåren vänds min uppmärksamhet mot mitt utseende. Jag är
plötsligt så uppenbart mycket kropp. Sorgekänslan omvandlas till
en längtan bort, ut ur mig själv.
Puberteten. Hår eller inte hår? Bröst eller platt? Laxrosa kakel i
omklädningsrummet.
Omklädningsrummet. Fy fan. Hur de andra klassrummen från
skoltiden såg ut minns jag vagt, men omklädningsrummet har jag
glasklart i minnet. Jag kan redogöra för det i detalj.
Det fanns en tjej som alltid knep handduken i armhålorna så att
ingen skulle se när hon klädde av sig. Hon snörde handduken hårt
runt kroppen, satte sig på bänken och tittade ner i golvet. Hon
väntade alltid tills alla andra duschat klart och klätt på sig. Då gick
hon in till duscharna, fortfarande med handduken som en rustning.
Jag tror inte att någon någonsin såg henne naken.
Hennes raka motsats fanns också där. Tjejerna som verkligen
tog tid på sig. De stod avklädda, pratade och skrattade medan de
schamponerade sig så det stod härliga till. De hade alltid platserna
närmast spegeln och där kunde de stå i underkläderna och borsta
håret hur länge som helst. Det sades att en av dem fick mens när
vi gick i trean.
Ibland kom någon kille förbi och slet upp dörren till omklädnings-
rummet. Då kunde spegeltjejerna göra en jättestor scen av alltihop,
skrika högt, hålla för brösten och sticka ut huvudet för att skälla
ut killarna.
Jag ville bara sjunka genom jorden.
Jag ville alltid bara sjunka genom jorden.