Jag plockar fram en påse valnötter. Blandar en Tom Collins.
Dricker upp den i ett par klunkar medan jag smälter innehållet
i välkomstbrevet.
Hatt!
Acceptabla örhängen kan jag ta, men hatt hela tiden? Hatt
är ingenting jag bär frivilligt. Jag är tillräckligt lång utan. Jag
visar hellre håret. Håret är min krona. Men jag böjer mig, na-
turligtvis gör jag det. Vad gör man inte ör att få bo en hel
månad i ett eget rum i New York, låt vara att rummet finns på
ett kvinnohotell?
Jag gör pausgymnastik ör att lugna nerverna.
Det är Aurelia, min mor, som lärt mig pausgymnastik ör
kontorister.
Armarna uppåt sträck! Andas ut! Fäll ner huvudet! Knäna
böj! Och så upp igen.
Jag med mina hundrasjuttiofem centimeter får lov att vara
örsiktig när jag gymnastiserar i mitt krypin så att jag inte stö-
ter till tavlorna.
Mor har ett stillasittande arbete och behöver därör göra
pausgymnastik. Hon undervisar på läkarsekreterarprogram-
met på Boston University. Sitter still bakom ett stort skrivbord
dagarna i ända framör en grupp damer som renskriver recept
och journaler. Det är bara hennes mun som rör sig.
Alla damer skriver:
tolvfingertarm,
tunntarm,
blindtarm
Mor nickar gillande.
Efter gympan unnar jag mig en till Tom Collins. Det är inte
svårt att få till en perfekt TC. Fyra ingredienser är vad som
behövs. Det finns alltid en flaska gin i skåpet. En skvätt ci-
tronjuice, socker och sodavatten och så är det klart. Jag har till