och med ett Tom Collins-glas som är knyckt från en bar i New
York. Det är långt och smalt, precis som jag.
Jag höjer glaset ör fyra veckor av frihet.
Frihet. Framtid. Fnitter. Fest. Flykt. Foajé. Författare.
Fotografering. Framgång. Frukost. Frankrike. Facettöga. Far.
Fat. Fakta. Feminin. Fluga. Flott. Fingrar. Fet. Feber. Fattig.
Fin. Ful. Fötter. Fängelse. Familj. Fantasi. Frieri. Fars. Fre-
dag. Frisyr. Förryckt. Förtryckt. Förlovad. Förlorad. Förbju-
den. Farväl. Förläggare. Fyra.
Fyra veckor att träffa män som bjuder mig på middagar och
upplevelser utöver det vanliga som i en handvändning örvand-
las till kapitel. Fyra veckor att skriva en roman. Fyra veckor att
hitta en örläggare som vill ge ut den.
Manusbunten ska växa ör varje dag som går, innan jag åker
hem är den lika tjock som söndagens New York Times.
Ansiktet i spegeln är inte så pjåkigt. Men det blänker. Åh
vad jag önskar mig ett helt matt ansikte. Hur mycket kom-
paktpuder jag än pressar mot huden örblir den blank. Som om
porerna slukar puder. Kinderna är aningen ör runda, även om
jag är slank på gränsen till mager. Näsan är ör stor, de bruna
ögonen går väl an. Munnen, den är fulländad.
Munnen får bli min protest. Jag accepterar hatt och hand-
skar. Men min mun kommer att vara större än någonsin i New
York. Allting är större i New York. Och det står ingenting om
ör mycket läppstift i välkomstbrevet.
Jag har ett nytt läppstift från Revlon som ska få ölja med ut
på äventyr. Att hylsan ser billig ut gör ingenting, ör den var
billig. Men ärgen är fantastisk. Rött med mycket svart i. Näs-
tan cerise. Den heter Körsbär i snön och jag älskar den.
Rött är den farligaste ärgen.
Ingen vill bli kallad kommunistvänlig i dessa tider. Tur att
vi kvinnor är så oörargliga. Vi får trots kalla kriget behålla
våra läppstift, våra röda munnar.