Även om vi ska bära handskar hela månaden måste naglarna
tåla dagsljus. Mina naglar är inte särskilt långa, men de är fi-
lade i en snygg oval form och jag har oftast stärkande klarlack.
Ibland målar jag naglarna knallröda, aldrig rosa. När jag är
nervös biter jag på dem. Det är inte bra. I New York duger
det inte att gå omkring med sönderbitna naglar och flagnande
nagellack.
Hoppas det finns handfat på rummet så det går att skölja
upp underkläder och handskar. Min budget tillåter inte hur
många ombyten som helst. Får lov att ta med mig en flaska
vinäger så att handskarna hålls vita.
Underkläderna tål inte dagsljus. Trosorna blir ingen männ-
iska glad av. De har alla slapp resår och grenpartiet ser inte
klokt ut. Min enda behå var fin när den var ny. Kuporna ger
fortfarande brösten en strutform och det är ju snyggt. Men
själva behån är så sliten att den är smutsgrå istället ör vit. Jag
kommer inte att ha råd med nya underkläder. De jag har får
örbli min hemlighet.
Det finns några andra saker som jag också kommer att hem-
lighålla ör de andra flickorna.
Att jag under helger och lov delar säng med mor.
Att vi bor i ett litet skrutthus i Wellesley som ser ut som en
sockerbit och är fullt med skavanker.
Att mormor och morfar delar skrutthuset med mor, min bror
Warren och mig.
Att morfar som är pensionerad sedan länge extraknäcker
som hovmästare på en countryklubb i Brookline ör att dryga
ut hushållskassan. När jag var yngre fick jag putsa bordssilvret
i bakrummet på restaurangen. De mörka fläckarna spred sig på
putsduken. Som nattfjärilar på en gardin.
Att jag skalar potatis och dukar borden på Smith ör att ha
råd att gå där. Och då har jag ändå en Välgörare & Beskyddare,
en bästsäljande kvinnlig örfattare som betalar ör mig.