Ett
F
. Från och med nu ska jag skriva en
varje månad. Jag ska använda bläckpenna och snyggt brev-
papper och ”glömma” att gömma undan dem så mamma
ska kunna läsa hela listan ”i misstag”.Varje månad ska jag skriva
en, så jag säkert inte ska glömma.
Det är dagen innan gymnasiet börjar och det hjälper inte att
skolan ser sympatisk ut, en gammal snyggt renoverad byggnad
vid åstranden nära Domkyrkan och balkongen där julfreden
ropas ut.Det hjälper inte eftersom mina föräldrar har bestämt
sig för att de vill göra ett sista försök, ”och i Åbo har mamma
sina vänner och du kan hälsa på mormor och ...” blablablabla.
Jag skulle ju gå i konstkolan i Berghäll! Jag skulle grunda punk-
band och söka till teaterhögskolan och jag visste precis var jag
skulle och inte skulle fördriva min fritid. IÅbo är bioutbudet
eländigt, det finns ingenting att göra på kvällarna.
Alltså. Första hatlistan.
HataÅbo. Hata skolan.Hata hösten.Hata mina nya klasskam-
rater. Hata tolvslaget. Hata allt som påminner mig om att jag
inte får bo i Helsingfors. Hata mamma för att hon övertalade
pappa att flytta och varje dag måste fråga mig varför jag är så
arg.
Det är sant! Hon gör det! ”Man ska inte klaga för det kan
alltid vara värre”, tjatar hon, som ett mantra som hon inte
själv klarar av att följa.
I skolan behöver jag inte ens sätta mig i klassrummet för
första gången för att veta att alla klasskamrater är garanterade