Till läsaren
När jag år redigerade mina tidiga noveller för nyutgivning,
såg jag saker som jag inte hade sett när jag skrev dem. Jag såg
att någonting hade fått mig att våren , bara ett halvår innan
Berlinmuren föll, skriva en novell om ett rockband som heter
Anhalter Bahnhof och har en sångare som heter Stettin (”Kort-
hugget solo för gitarr”). Jag såg att en annan berättelse från
samma år inte bara handlade om en äregirig reporters mora-
liska vånda, utan var lika påverkad av det sena -talets aids-
skräck (”Utslag”). Och jag såg att berättelserna jag skrev i början
av -talet präglades av de årens djupa samhällskris (”Melba,
Mallinen och jag”, ”Ackermans berättelse”).
Då, , fogade jag till urvalet tre nyskrivna berättelser. De
novellerna är med också nu, men nu är de inte längre nyskrivna
utan fjorton år gamla. Nyskrivna, eller i varje fall från -talet,
är däremot ”Midsommar med herr Laakso” och ”Närmare-Bosse”,
som avslutar den här utgåvan. Läsarnas och förlagets intresse för
mina ungdomsberättelser ger mig alltså möjligheten att publi-
cera också nya noveller i bokform, fast romanskrivandet upptar
mig så att jag skriver bara någon novell då och då. För den möjlig-
heten är jag tacksam.
Det nya urvalet spänner över trettio år, de äldsta novellerna är
från slutet av -talet, den nyaste är skriven i februari . Det