6.
att få lägga sig ner på flaket och vila. Fär-
den tog länge eftersom de hade ytterligare ett par anhalter att
stanna vid och väglaget begränsade takten. Till Siljas rytmiska
vankande somnade hon med huvudet på en knölig säck och
försvann in i drömmen.
Först befann hon sig i föräldrarnas sovrum i hemgården.
Sängen var prydligt bäddad med ett virkat överkast och till-
hörande kuddar.I hörnet hängde en svart brudklänning från ett
snöre i taket. Alma gick fram till föräldrarnas bröllopsfotografi
på väggen och kunde bekräfta att det var samma klänning som
modern bar på fotografiet.Fadern höll sin hand på moderns axel
och såg allvarsamt in i kameran. Den unga bruden omsveptes
av en hellång slöja. Huvudet kröntes av en myrtenkrona och
blicken vilade på de bleka nejlikorna i famnen.Alma strök med
fingrarna över det dammiga glaset.
Plötsligt såg modern upp från buketten och bet henne i fing-
ret. Glassplittret flög ut ur sin ram och ner över golvet. Alma
försökte fly, men rummet blev allt större och små skärvor skar
in i fötterna på henne. Klänningen i taket dansade självmant
och tramporgeln ute i storstugan började spela preludiet till
Finlandiahymnen.
Sedan befann hon sig ute på gården. Det var natt, vinter och
alldeles månklart. Hon hade faderns stövlar på fötterna och
smög så tyst hon kunde till sädesboden. Hon kände på dörr-
handtaget – det var låst och nyckeln hängde på en spik utom