· 155 ·
Singel
Mamma blommade redan i april också det året. Det var
en egenskap som hon hade fått efter att pappa gick bort. De
sista åren han levde hade varit fulla av sorg och sjukdom,
och hon tog på sig allt det där; det var nära att hon själv hade
strukit med när hon baxade honom ur sängen, eller för-
sökte mata honom med ljummet potatismos långt före lunch-
tid. Hon bogserade honom över knarriga golv genom ner-
släckta kamrar, klädde av honom hans svarta tröjor och skinn-
byxorna, smörjde in hans spinkiga ben med krämer som
egentligen var avsedda för hästar, lade honom att ligga i fram-
stupa sidoläge och stupade sedan själv i sängen intill honom.
Hans värme var där hela tiden, och hans doft. Men han hade
redan börjat sin färd.
Vi vinkade av honom på våren, det fanns fortfarande snö
under granhäckar och skuggiga buskar, men just den dagen
då vi tog farväl var det värme i luften. Vi stod samlade på flod-
stranden, mamma och jag och min hustru och mina barn, min
syster och systers man. Vi höll varandra i händerna, och vi
hade lagt far i jorden. Några buskar skimrade i grönt, det var