· 157 ·
I pausen mellan två knippen tittade hon på mig.
En resa är säkert bra för er båda två, sa hon.
Hon var klok, min hustru. Jag sa att det säkert skulle bli bra
med en resa.
Kanske Hurtigruten, sa jag, det är väl lagom tempo och god
mat. Kanske landskapen är bedårande.
Min hustru log. Sedan tog hon nästa knippe papper och
matade dokumentförstöraren.
Det var början av april när jag ringde mamma och sa att jag
gärna skulle bjuda på en resa, nu när hon skulle fylla år och allt.
En resa? sa mamma och tystnade, som om hon hade varit
tvungen att begrunda saken noggrant. Det var tyst i telefonen,
sedan hördes sirenen i bakgrunden. Det var måndag och
klockan var tolv. Då testades det allmänna alarmet i Nykarle-
by. Sirenen stod bredbent på taket vid det gamla kraftverket,
nere vid floden, alldeles nära mamma.
Testar de fortfarande den där pjäsen, sa jag.
Mååndaan, sa mamma, klokko tålv. Klaart he.
Hon sa att det var bra att åtminstone nånting var som förr.
Sirenen i bakgrunden hade tystnat. Jag harklade mig.
Då passar det väl bra med en resa, sa jag.
Resa? sa hon. Vart skulle jag resa?
Jamen, du ska ju fylla år nu och allt, sa jag.
Ja? sa hon, men inte måste man väl resa för det.
Jag förklarade att jag gärna ville bjuda henne på en resa, att
det var min present till henne.
Jag hade tänkt mig Hurtigruten, sa jag. Det låter väl fint. Vi
kan åka i maj.
Singel