19
Emkarby i Finströms socken
Skymningarna i början av april är blåa. Ljuset vill dröja
kvar, varje kväll nyper det en bit till ur nattens kant.
Det dröjande ljuset letar sig in också i den fattiga hus-
kvinnan Karins backstuga. Mellan dörren och spisen
möts ljuset från kvällen och ljuset från härden, där en
liten brasa knastrar och brinner. Över brasan står en
kittel, där kokar vatten häftigt. Någon borde dra undan
den där kitteln från elden, någon borde röra ner några
skedar mjöl och en nypa salt i den, och koka lite välling.
Men kitteln får stå kvar över den heta glöden, och vatt-
net bubblar och sprätter. Ångan bolmar het. I glimten
av kvällsljus tar ångan färg, skimrar i svagt blått och
skingras igen.
Karin hör hur vattnet stormkokar över elden, hon ser
ångan tjockna och tunna ut igen, men hon sitter där hon
sitter, ihopkurad på en pall vid spisen. Inte har hon mjöl
att vispa ner i grytan, och knappast salt heller, och även
om hon hade det skulle hon inte koka sig välling. Hon
är kallad till tinget i morgon, och hon vet att det kom-
mer att sluta illa. Hon har inte ätit sedan i går, hon har