21
som hon, vad som är sanning och vad som är lögn.
Hon går ensam, Sigfrid är för svag för det här. Hon
har bet t honom stanna hemma, inte behöver hon honom.
När hon kommer hem igen till kvällen ska hon berätta
för honom om sanningar och lögner.
Vintern var så kall, de svaga levde inte över. Men
Karin från Emkarby, som aldrig har ätit bra, och ald-
rig varit ordentligt klädd, hon levde över. Många kalla
vintrar har lärt henne att klara sig. Här sitter hon, och
lever, och hör häradshövdingen Psilander fråga om hon
känner Satan.
– Nej, inte känner jag honom, säger Karin. Men
synsk är jag, och det har jag varit sedan jag var barn.
Jag kommer från en sådan släkt, och det har varit mig
till stor hjälp, för jag har kunnat sälja min kunskap till
människor som bett om det. Hittat deras förlorade saker.
– Så då känner ni Satan? fortsätter Psilander.
Han har inte hört henne, inte ett ord har han hört. Att
hon inte känner Satan, det har gått honom förbi.
– Berätta om Blåkulla! Satan tog er väl dit när han
ville dansa och bola?
– Nej, sjuk har jag varit sedan jag var barnunge, sä-
ger Karin, och kanske var det Satan som gjorde mig
sjuk, men jag känner honom inte och aldrig har jag
varit till Blåkulla.
– Klä av er!
Hon tror att hon hör fel först, inte kan hon väl sitta
naken för häradshövdingen och nämnden ochallt folket
på tinget?