7. Mot Mars – med enkel biljett?
Might we not in glancing heavenward on a star so silver-fair,
Yearn, and clasp the hands, and murmur, ”Would to God that
we were there”?
– , , Locksley Hall Sixty Years After
D
sen vinterkväll i de norska fjällen. Året
är . Jag ligger på rygg i den mer än meterdjupa
snön och försöker orientera mig medan jag putsar
pudersnö från ögonen med vantarna. Jag är ensam. Det är
tyst som i graven, bortsett från det svaga smattrandet från snö-
skotrarnas tvåtaktsmotorer som dör bort när de försvinner bakom
kullen.
Alldeles nyss satt jag längst bak på släden som drogs av den
bakre snöskotern. Sedan körde vi över ett gupp som jag inte
riktigt var förberedd på. Jag trillade pladask baklänges i snön
och för en kort stund svartnade världen. Inte för att jag skulle
ha förlorat medvetandet, men för att min mössa åkte ned över
mina ögon då jag föll.
Jag frustar och spottar snön ur munnen och försöker resa mig
upp, men jag sjunker bara djupare ned i det mjuka pudret. Så
jag besluter mig för att sitta kvar. Jag är femton år gammal, en
ängslig och mörkrädd kille som inte tycker om att vara ensam,
om det så är hemma i stan, med alla lamporna tända.