Mars, kan man inte utvinna det bränslet på plats när man väl
är där?”
Det har förekommit planer på just det här. Tanken är att man
inte bara skulle utvinna bränslet på Mars, utan rentav bygga
bärraketen för hemresan där, med mineraler och råvaror som
man hittar på Mars. Kanske med hjälp av en D-skrivare av
modell grövre.
Problemet är bara det, att för att göra det här så behöver du
ändå ha med dig allsköns tung utrustning för att kunna idka
gruvdrift och sätta upp ett smältverk och vem vet vad på Mars.
Sånt väger en hel massa. Det finns inga uppblåsbara grävskopor.
Slutresultatet är att det sist och slutligen ändå blir enklare
– och lättare – att bara ta det behövliga bränslet för hemresan
med sig från jorden. Åtminstone tills vi har etablerat någon
sorts infrastruktur för energi- och råvaruproduktion på Mars.
Eventuellt kunde man tänka sig att det går att fixa med hjälp
av robotar som sänds dit på förhand och fixar med bränsle och
annan nödvändig hårdvara. Så att det finns där färdigt då man
anländer. Inte helt omöjligt.
Nästa utmaning för Marsfararen är avståndet. Det tog Apollo-
astronauterna överkomliga tre dagar att tillryggalägga de cirka
kilometer som skiljer åt jorden och månen. Avståndet
från jorden till Mars är oerhört mycket större än så.
Då Mars ligger som närmast jorden, vilket den gör ungefär en
gång vartannat år, är avståndet cirka miljoner kilometer. Mars
är med andra ord i det här skedet omkring gånger mer av-
lägsen än månen. Det är som sagt då den ligger närmast jorden.
Du kan inte ta ”fågelvägen” till Mars, om du inte har en helt
hiskeligt snabb raket av en sort som inte ens existerar i teorin
ännu. Du är tvungen att använda dig av någonting som kallas
en Hohmannbana eller Hohmanns övergångsbana.
Mot Mars – med enkel biljett?