sunkig och helsikes kall planet. Det enda som sist och slutligen
talar för Mars är att det åtminstone inte är riktigt lika illa som
den infernaliska tryckkokaren Venus.
Man blir ju lite frusen av sig då man blir äldre och blodcirku-
lationen i fingrar och tår inte är vad den har varit. Som yngre
frös jag nästan aldrig. Kanske det också reflekterades i min syn på
Mars. Jag längtade dit trots att jag redan då visste vad den var: en
kall, av allt att döma stendöd och synnerligen ogästvänlig plats på
gränsen till solsystemets bakgård. En plats som mitt femtioåriga
jag inte ser så mycket fram emot.
Mars har en andningsoduglig atmosfär som är omkring
gånger tunnare än jordens. Lufttrycket på planetens yta är bara ,
procent av trycket som råder vid havsnivå här hemma. Orsaken
till att Mars saknar en användbar atmosfär är delvis att planeten
inte har något magnetfält som kunde skydda atmosfären från
solvinden. Om Mars i något skede har haft någon luft att snacka
om, så har den bokstavligen blåst bort för flera miljarder år sedan.
Att stå på Mars yta utan rymddräkt skiljer sig inte så mycket
från att befinna sig i rymdens vakuum. Ta av dig hjälmen och
dina lungor kollapsar omedelbart, din hud och din kroppsvävnad
sväller upp och ditt blod börjar koka, och mycket snart så är du
död. Seriöst, det är en riktigt dålig idé.
Den ynkliga, florstunna atmosfär som Mars har består mesta-
dels av koldioxid, och den är inte ens nära på tjock nog för att
åstadkomma någon växthuseffekt att snacka om. Därav kylan
som Elton John sjunger om. Den genomsnittliga temperaturen
på Mars är − grader Celsius, och när det är som kallast kan
det bli − grader Celsius.
Den kallaste temperatur som officiellt har uppmätts med
termometer här på jorden är − grader Celsius. Rekordet är
från och platsen var Vostok-basen på Antarktis. En oskyddad
Mot Mars – med enkel biljett?