beroende på Elon Musks humör. Den  meter höga bjässen är
en tvåstegsraket där det tunga lyftandet sköts av bärraketen Super
Heavy, och det andra steget utgörs av den rymdfärjeliknande
farkosten Starship.
Det säger någonting om Musks ultimata mål med Starship
att han ursprungligen kallade sin raket MCT, ”Mars Colonial
Transporter” – Marskoloniskeppet.
Starship kommer om och när den står på startplattan att bli
den första raketen som kan mäta sig med den mäktiga Saturn V
från månfärdernas tid. Enligt de alltmer optimistiska planerna
ska Starship provflygas , och en prototyp gjorde två små skutt
till  meter på sensommaren . En bemannad flygning runt
månen i Apollo :s anda planeras till .
Starship kommer alltså att ha kapacitet för resor till Mars – det
har varit tanken med den ända från första stund. På sin webbplats
hävdade Space X åtminstone intill helt nyligen att en obeman-
nad flygning till Mars ska ske  och den första bemannade
resan ska äga rum två år senare. Med tanke på Space X kroniska
tendens till överoptimistiska tidtabeller så lönar det sig kanske
ändå att ta det här med en rejäl nypa salt.
Däremot är det ju ganska troligt att vi kommer att se människor
på Mars förr eller senare, åtminstone för en visit. Kanske rent
av semi-permanenta baser. Så till den grad har vi fått det här
med Mars på den kollektiva hjärnan. Min egen hjärna är inget
undantag.
Tanken om en bestående närvaro, hela kolonier eller till
och med städer på Mars, är och förblir science fiction under
en överskådlig framtid. Det tror åtminstone rymdingenjören
Louis Friedman, en av grundarna av Planetary Society i USA
och författaren bakom boken Human Spaceflight. From Mars
to the Stars.
Mot Mars – med enkel biljett?
