Att de första Marsfararna kommer att bli tvungna att tillbringa
en hel massa tid i trånga, slutna miljöer med väldigt begränsade
möjligheter att vistas utomhus, innebär att vardagen på en typisk
Marsbas kommer att vara rent ut sagt miserabel, poängterar Louis
Friedman i sin bok. Det kommer att leda till brist på stimuli
och svår uttråkning för manskapet. Depression, koncentrations-
svårigheter, högt blodtryck och självmordstankar kommer att bli
vardagsmat.
Till saken hör också att vi människor behöver se grönt omkring
oss, vi behöver känna att vi har en koppling till den omgivande
naturen. Den kopplingen kommer att saknas helt för den fram-
tida Marskolonisten.
En bas på Mars kommer också att vara på tok för steril: bakterie-
floran blir oundvikligen oerhört fattig, så som den är till exempel
på Internationella rymdstationen. Det gör att människokroppen
saknar de naturliga källor till bakterier som behövs för att uppe-
hålla ett normalt mikrobiom. Alltså de stammar av mikrober
som koloniserar våra kroppar, som vi lever i symbios med här i
vår naturliga omgivning på jorden.
Så är det ju det här med födan. Risken är stor för att hungern
kommer att vara en återkommande gäst på de första Mars-
baserna. Den marsianska jordmånen är giftig för jordiska
odlingsväxter, full av toxiska perkloratföreningar. Det skulle
kräva att man rustar upp stora så kallade hydroponiska odlings-
anläggningar. Sådana där man odlar grödor utan jord,
direkt i vatten som innehåller upplösta näringsämnen och
mineraler.
Allt det här kräver också energi i stora mängder. Det kräver
växter som är genetiskt modifierade för att klara av förhållandena
på Mars. Det kräver konstgjord belysning i stor skala, och det
kräver massvis med vatten, så klart. Vatten är ändå ett av de
Mot Mars – med enkel biljett?