placerades ett jordprov som Marslandaren snappade upp. Fanns
det mikrober i det här jordprovet skulle de omedelbart börja
kalasa på näringen i vätskan. Deras ämnesomsättning skulle
då få dem att producera gaser. De här ”pruttarna” skulle sedan
uppdagas i form av bubblor i näringslösningen.
Till det här experimentet hörde en separat behållare med
samma näringslösning, i vilken det också tillfördes ett jordprov.
Sedan hettades lösningen upp för att man skulle försäkra sig om
att det inte fanns några levande mikroorganismer i den. Dök det
upp bubblor i den icke-steriliserade lösningen men inga bubblor
i den steriliserade, så visste forskarna att det fanns liv i den där
bubblorna dök upp.
Här är grejen: Bägge Viking-landarna gjorde det här experi-
mentet, inte en gång utan upprepade gånger, och bubblorna
som ska skvallra om närvaron av mikrober dök upp.
Den ledande vetenskapsmannen för Vikingprogrammet
Gilbert Levin och hans kolleger har faktiskt ända sedan slutet av
-talet hävdat att Vikingteamet fann liv på Mars den där gången
för mer än fyrtio år sedan. Levin skrev nyligen en artikel om det
här som publicerades i den respekterade vetenskapstidskriften
Scientific American.
I artikeln sparar Levin inte på krutet: Nasa gjorde bort sig, inte
bara genom att mer eller mindre sopa Vikinglandarnas resultat
under mattan, utan också genom att aldrig följa upp experimen-
tet med fler undersökningar. Inte en enda av de landare som
har skickats till Mars sedan -talet, inklusive rovern Curiosity,
har haft ett motsvarande experiment ombord. Varför? Säg det.
Nasas officiella ståndpunkt är att Vikinglandarna hittade
någonting som ser ut som liv, men som inte är liv i ordets
egentliga bemärkelse. Att det handlade om ämnen i marken som
reagerade med solens UV-strålar när Viking-landaren bökade i
Mot Mars – med enkel biljett?