Stenarnas passagerare kan ha överlevt resan, trots att de var ut-
satta för rymdens hårda vakuum och solens brutala UV-strålning.
Det är inte alls så långsökt. Vi vet till exempel att vanliga E.
coli-bakterier kan överleva längre tider i rymdens vakuum.
Man har också hittat levande bakterier på Internationella
rymdstationens utsida.
Också lite större småkryp som den otroligt seglivade trög-
kryparen Hypsibius dujardini är kända för att överleva det mesta
som omständigheterna kastar på dem, inklusive hård strålning
och rymdens vakuum.
Livet har högst sannolikt hoppat mellan jorden och Mars flera
gånger om. Vi vet också att Mars under solsystemets barndom var
en betydligt mer gästvänlig planet med tanke på förekomsten av
liv, jämfört med dagens kalla och frånstötande förhållanden. Det
tidiga Mars var antagligen mer inbjudande för livet än jorden
under samma tid. Mars är betydligt mindre än jorden, så den
svalnade fortare än vår egen hemplanet.
Vi vet också att Mars hade vatten i flytande form på den tiden.
Det existerade bevisligen hav, floder, sjöar, och regn på den röda
planeten, som då måste ha varit betydligt blåare än idag. Till och
med idag förekommer det tidvis mindre mängder flytande vatten
på soliga sluttningar nära den marsianska ekvatorn.
Kan man då säga att frågan om liv på Mars skulle vara avgjord?
Nej, naturligtvis inte. Mycket mer forskning krävs innan vi kan
slå fast den saken. Forskning, som förr eller senare kommer att
idkas på plats och ställe, av människor.
Det lönar sig kanske inte att hålla andan i väntan på att så
sker. Vägen dit är lång och svår. Men med tanke på vad vi vet
om den mänskliga nyfikenheten och tendensen att bli sporrad
av utmaningar, så är det kanske inte helt missriktat att anta att
det bara är en fråga om tid.