mycket, ör långdraget och påfrestande. Och jag har inte varit
här ett dygn ens? Hur ska detta sluta? Så här ska inte ledighet
vara.
”Hej Otto
Är du fortfarande intresserad av sommarjobb så hör gärna
av dig.”
Jag vet att mitt tillstånd i natt var påverkat av dessa ord. Jag
hade under ett exceptionellt svagt ögonblick i mitt liv varit
i kontakt med ett öretag ör att örhöra mig om det fanns
arbete. Ett kvartal senare år jag ett svar som kan komma att
örstöra min sista sommar innan jag ör gott är örlorad till
arbetslivet. Nu är redan ett möte inbokat där jag kommer
att servilt buga mig till marken ör ett arbete jag inte vill ha.
Min enda örhoppning är att den jag ska träffa inser hur falsk
och oärlig jag är. Att allt handlar om att som trettiosjuåring å
min örsta rad på mitt cv, och framör allt om pengar. Något
jag behöver ör att komma bort från människorna. Något
jag behöver ör att omedelbart å i mig något att äta. På mitt
Swedbankkonto har jag , kr. Jag måste således släppas in i
arbetsgemenskapen ör att kunna fly bort från den. Jobba mig
in i samhället ör att komma ut ur det. Jag måste jobba ör att
jobba mig bort från människan. Arbeta ör att hamna på en
plats där inget arbete finns. Det naturliga arbetet. Arbete i dess
utvidgade mening. Livets existentiella arbete.
För att komma till vrån.
Civilisationsundantaget.
Den psykiska platsen.
Impedimentet.